Älskar att vara mammaledig!
Fick en kommentar eller en fråga om när jag skulle börja jobba för det är inte bra för en 1,5 åring att vara hemma...!!!
Vill bara svara Anna och kanske får vi fler kommentarer vad föräldrar och folk tycker....
Så här Anna tycker vi.....och jag bryr mig faktiskt inte ett skvatt om hur andra föräldrar gör....
Att skaffa barn för att sedan fort slänga in dem på dagis och börja jobba är inget jag ens skulle fundera på om jag inte var tvungen på grund av olika saker...skola etc. Ett barn som endast är 1,5 år får tillräckligt med stimulans av att gå på öppna förskolan och att umgås med sina andra kompisar som är 1,5 år, eftersom jag känner en hel del som är hemma med sina små älsklingar, mammor som pappor. Tror faktiskt att alla föräldrar gärna skulle vara hemma så länge de bara kan, fast det fungerar ju inte för alla....mest hör man ju att folk är sååååå stressade av att springa mellan jobb och dagis och att de har ångest för att de inte hinner med............NEJ vet ni vad......det tänker jag skippa ett tag till!
...kan det vara så Anna att du inga barn har eller att du bara är avundsjuk på oss som bara kan vara hemma och njuta av våra älsklingar....och vet du, vi är faktiskt ganska många som har barn i samma ålder och som tänker njuta ett tag till..
Men detta är bara min åsikt och jag skulle aldrig ens lägga mig i hur andra familjer gör! Vi har alla olika åsikter och förutsättningar!
Helt rätt!!! Har ju haft 3 pojkar som jag varit hemma med hela deras uppväxt & dom har då absolut inte varit understimulerade.... Dom har haft kompisar att leka med & varit ute & lekt som många barn idag inte gör & inte vet hur man gör heller!! Pga att föräldrarna inte har tid att lära dom det!!
Så va hemma & njut så länge ni kan!!!
Massor av kramar
Moster
Håller med dig totalt!! Jag föstår inte hur folk kan lägga sig i andras liv och säga hur man ska sköta saker och ting. Tiden kommer inte tillbaka och det är fantastiskt att kunna vara med sitt barn så länge det går!!!
Stor kram
Jo, jag är själv 3 barnsmamma och jag har inte sagt ett ont ord om att folk är hemma länge, men jag kan inte FÖRSTÅ varför man inte vill sätta ett barn på förskola eller dylikt vid 1 års ålder? Kanske bara på halvtid? Jag ser inget fel i det!
Visst, vi är alla olika, men jag flrstår inte hur man som mamma eller pappa tycker det är stimulerande för sin egen utvecklig att bara vara hemma? VILL man inte jobba, träffa folk etc? Eller har det med åldern att göra? Jag fick mitt 1a barn vid 27 år och har nu 3 stycken vid 34 års ålder. Jag har en fin & bra kontakt med alla mina barn TROTS att de började förskola vid 1 års tid.
Dessutom är det så, att barnen måste få lära sig att utvecklas med andra barn UTAN att mamma är med ( på tex ÖF)
Förskola bjuder på så mycket annat än bara LEK för barnen. Tex att barn lär sig vara med andra vuxna, somna med andra vuxna, lyssna på andra vuxna etc.
Men visst, alla gör som de vill. Frågan jag ställer mig är hur kul man blir som mamma om man bara lunkar runt hemma med sin lilla, dag ut & dag in.
Och till MARISA som säger: "Tiden kommer inte tillbaka och det är fantastiskt att kunna vara med sitt barn så länge det går!!!"
Visst! Men ungarna försvinner ju inte bara för att de VÄXER!!! Barn är alltid barn i ens ögon, de blir aldrig riktigt stora, men nån gång måste man ju som förälder VÅGA släppa taget & låta andra ta lite ansvar & låta barnen få utvecklas med andra! Det är icke ett hållbart argument att man ska "ta vara på tiden" - för hur gör man det egentligen? Genom att springa på ÖF 3 -4 timmar / dag? KUL!?
Omväxling förnöjer!
Och förresten??? Vaddå NJUTA!??!
Då menar du alltså., att alla HEMSKA föräldrar som sätter sina barn på förskola vid 1 år , inte vill ha sina barn? De vill inte "njuta" av sina ungar lika mycket som du vill eller?
Jag njuter lika mycket av mina barn som du av ditt. Och du är sannerligen inte en bättre mamma bara för att du kan gå hemma med din son i all evighet.
Vi har alla våra individuella förutsättningar
Hej Anna!
Jag är jätte glad att det fungerat så bra för dig att ha barnen på dagis från 1 år. Men som du säger själv vi är alla olika och för oss så är det inget alternativ.
Och det är många som måste ha det på grund av skola eller ekonomi, så jag skulle ALDRIG kalla någon hemsk förälder, bara för att deras barn går på dagis!!
Och det skulle kanske vara så för dig att du skulle bara lunka fram och tillbaka hemma, men vi gör inte det, vi har ett väldigt stort socialt umgänge, så Kalle är faktiskt väldigt social, kan nog ganska många garantera...!!! Och han lär sig massor..jag lovar!
Och om du tänker på mig så klarar jag mig väldigt bra...saknar inte alls att jobba...har gjort det rätt länge och haft eget företag med allt vad det innebär, så att vara hemma är inte alls jobbigt...
Och jag tror nog att alla njuter av sina barn, men vi som är hemma gör det bara lite fler timmar om dygnet...
Vad jag inte kan förstå är varför du låter så arg...!!! Jag accepterar verkligen dina åsikter och vi är ju alla fria att tycka vad vi vill, och jag tycker inte som du i denna fråga...kanske i någon annan...vem vet!
Oj herregud. Var ska jag börja..?
Jag tycker det är fantastiskt av en mamma och pappa att vilja lägga sitt liv lite åt sidan för att vara med sitt barn. Och är det nånting Brittmarie och Kalle INTE är så är det ensamma och tråkiga som lunkar runt hemma.
Det Anna borde du förstått om du följt bloggen lite mer än de senaste 4 inläggen.
Jag har ännu inga barn, men jag kan inte för mitt liv förstå dom som stressar tillbaka till sina jobb när ungarna knappt är året, och som sätter sig själv och sina behov framför sina barn.
Skaffar man barn är det deras behov och välmående som är det viktigaste, och jag tror att barnen mår bäst av att vara med sina föräldrar, nära och kära så mycket som möjligt.
Naturligtvis är det inte bra att sitta isolerade inomhus och inte göra nånting om dagarna, men så är INTE fallet här.
Kalle är otroligt aktiv och älskar att följa med på allt var BM och Arne gör, och BM och Arne gör mestadels saker som Kalle tycker är kul framför vad de själva kanske skulle föredragit.
Jag vet ingen som älskar sin son så mycket som Moster BM, och jag vet ingen unge som får så mycket kärlek som Kalle.
Tänk va lyckligt lottad han är med föräldrar som verkligen bryr sig!
Anna - Du skriver "hur kul blir man som mamma om man bara lunkar runt hemma"?
Jag vet inte hur du hade det som mammaledig, men eftersom du relaterar till en trött och tråkig mamma som inte gör nånting om dagarna och antagligen bara är sur och grinig är det förmodligen den erfarenheten du har av mammaledighet. Tänk på att ALLa kanske inte blir sånna mammor!!
"Jag njuter lika mycket av mina barn som du av ditt. Och du är sannerligen inte en bättre mamma bara för att du kan gå hemma med din son i all evighet"
För det första, NÄR sa BM att hon var en bättre mamma??
Dom orden kommer från dig, och dom skulle inte komma om inte du kände så själv. Det heter ju man känner sig själv genom andra!
DET OSAR AVUNDSJUKA!!!
Vilken tur att vi har haft möjlighet att var hemma så länge med Jacob!
Jag var hemma ett år och tre månader! Om vi hade satt Jacob på dagis när jag började jobba så hade aldrig Tobias fått chansen att vara hem.
Vi delar på att vara hemma och Jacob älskar att vara hemma med sin föräldrar.
Det finns ingen begränsning på vad man kan göra med sitt barn. Vi har aldrig någonson "gått hemma och lunkat". Vi har en fantastisk mammagrupp som verkligen hittar på saker varje dag.
Man väljer själv hur man vill uppfostra sina barn och de val man gör som förälder påverkar barnen varje dag i resten av deras liv.
Det jag och Tobias hoppas är att våra val ger vår son en bra start i livet som blir en grund till en väldigt bra framtid.
Felicia, Tobias och Jacob
Det finns inga rätt eller fel, det är väl lika ok att lämna på dagis vid 1 år som att vara hemma i 2 år? Detta blev en stor diskussion & förmodligen för att det är ett känsligt ämne som trampar många på tårna.
Och JANNI: Jag tror att alla färäldrar älskar sina barn lika mycket, ovillkorslöst oavsett när eller hur i livet de kom till. MIna barn är lika önskade & älskade som Kalle.
Min fråga gällde från början NÄR ni hade tänkt att börja jobba igen.
Dessutom tror jag inte att kalle eller andra ungar som får gå hemma i evighet har det nämnvärt BÄTTRE än barn på dagis,
Anna - Jag har aldrig sagt att barn som börjar tidigt på dagis har det sämre än barn som får vara hemma längre.
Jag är glad för deras skull att de får så mycket tid tillsammans, den tiden kommer aldrig åter, och det tycker jag du också ska vara!
.... jag menar. Orka lägga sig i så mycket i någon annas barnuppfostran och liv. Anna, har du komplex eller känner du dig som en dålig förälder som inte kan/vill vara hemma, du är rentav svartsjuk kanske? Någon annan anledning till din blöta näsa kan jag ej finna.
Lägger man ut sitt & barnens liv på internet får man väl räkna med att "folk" kommenterar om det är ngt de undrar. Vad förväntar man sig när man startar en blogg? Den är ju öppen för alla & då bör alla få kommentera. Så min lilla blöta näsa äger jag med stolthet ;) Avundsjuka är inget jag känner, inte heller missnöje eller svartsjuka. Jag är glad att vi alla föräldrar är olika och att vi agerar olika. Det gör oss unika som individer.
Jag ifrågasatte bara det faktum att föräldrar är hemma länge med sina barn, kort & gott ser jag inte det som en stor "fördel", men inte heller en nackdel. Alla får väl säga sitt ord fritt, annars kan man ju lägga ner sin blogg om man inte vill ha feedback på det man skriver.
Att ha en "mammablogg" är ju ganska utmanande för allmänheten & inbjuder till diverse diskutioner, det tycker jag man ska vara redo inför!
Det var inte meningen att det skulle bli någon turbulens kring detta, frågan var från början ställd till KALLES MAMMA om hur hon såg på sitt föräldraskap som hemmamamma. (Ni behöver ej börja citera det jag tidigare skrivit etc...)
Detta utvecklades till en strid, goda mot onda. Där kalles kompisar får agera skydd mot mina förfärliga antaganden & tyckanden. SYND!
Detta bevisar ju att det enligt ER inte är OK att ha olika åsikter, eftersom angrepp är bästa försvar ...
Må väl Kalle med familj! Ni gör säkert det bästa av er situation, det betvivlar jag inte alls, likväl som vi alla föräldrar gör, allt för våra barn.
Jag är faktiskt avundsjuk på dig bittibi som KAN vara hemma så länge som du kan, och har chansen att verkligen lägga på din lille..
B fick vi in på dagis när han var 14 månader, och Lilla S har nyss börjat bara 13 månader gammal. Tycker det är hemskt att sätta in så små barn på dagis.. känner mig elak!
Men här är det ekonomin som skriker, och dagar som tar slut, så alternativen är inte de bästa. :/
Och att då ifrågasätta det valet.. ja..
Jag tittar ut på barnen som är ute hela dagarna och säger "I rest my case!"
Ta hand om er allihopa!
Kram kram
kan väl tillägga att det troliogen inte alls har med åldern att göra hur man resonerar och prioriterar i denna fråga, då jag var 21 med mitt första barn och är 25 nu som 2 barnsmamma!!!
